Det här kan sluta riktigt illa för SSK

AIK åkte till Scaniarinken, vann med 2–1 – och förstärkte känslan av att de två klubbarna just nu rör sig i helt olika riktningar.

Södertälje däremot… förlorar igen. Med samma förklaringar. Samma bortförklaringar. Samma mönster. Och samma oro hos alla som följer klubben.

Efter den här veckan är läget mer bekymmersamt än tidigare.

Tre matcher – tre haverier

Det började i Nybro. SSK hade 3–1 och skulle stänga matchen. I stället rasade allt ihop när försvarsspelet brast och laget tillät situationer som aldrig ska uppstå.

Mot BIK Karlskoga var det en annan typ av kollaps: totalt tillbakatryckta, oorganiserade i egen zon och utan förmåga att hantera trycket. Resultatet såg jämnt ut – spelet var det inte.

Och mot AIK? Ytterligare en version av samma problem. Den här gången handlade det om felbeslut, dåliga avvägningar och en rad farliga spelvändningar bakåt. Två mot ett-lägen, tre mot två-lägen – gång på gång.

Jag själv räknade fem öppna spelvändningar efter rena missbedömningar. Personer runt mig menade att det var sex.

TV4:s Fredrik Söderström visade upp flera problemsekvenser mot BIK dagen innan. Mot AIK hade man kunnat klippa ihop en hel långfilm i den andra perioden.

Grundspelet? Inte på plats – och man verkar inte se det

17 omgångar in i serien borde man veta hur man vill spela. SSK ser fortfarande ut som ett lag som chansar sig fram genom matcher. För ofta blir besluten 50/50 – och SSK väljer alltid risk.

Det väcker frågan:

Tar man bristerna på allvar?

Andreas Johansson förklarade spelvändningarna med att laget ”vill framåt” när man ligger under. Samma mantra upprepas efter varje förlust: ”pucken vill inte in”, ”det lossnar snart”, ”vi gör mycket rätt”.

I pausintervjun sa Daniel Norbe:

– Det är det där sista lilla som saknas för att sätta pucken.

TV4-experten Per Svartvadet svarade direkt:

– Jag håller inte med honom. Det är det första som saknas. Man kommer inte ur zon på ett bra sätt.

Precis så är det också.

AIK är tätare, tryggare – och tydligare

SSK vill gärna prata om stolpskott och oflyt. Men tittar man nyktert på matchen var det betydligt närmare 1–3 och 1–4 än 2–2.

AIK var klarare i sitt spel, bättre strukturerat och betydligt smartare i sina val. Trots att gästerna saknade flera backar – och förlorade två till under matchen – satt helheten betydligt bättre än hos SSK.

Love Härenstam höll siffrorna nere. Utan honom hade matchen varit avgjord långt tidigare.

Energi finns – men det räcker inte längre

Ingen behöver ifrågasätta inställningen i Södertälje. Spelarna jobbar hårt. Energin är där. Viljan finns.

Problemet är att själva det som tidigare var lagets styrka – tryggheten, strukturen, blocket, tydligheten i egen zon – håller på att rinna rakt ut genom fingrarna.

Man har byggt bort det som gjorde SSK svårt att möta.

Och börjar man inte adressera grundproblemen, utan fortsätter prata om oflyt och ”nära mål”, då riskerar säsongen att sluta riktigt illa.

Just nu är laget faktiskt…
riktigt illa ute.

Missa inte