Bara du... min käre vän - veckans dikt.

Vänskap är en komplex fråga... det kan säker alla skriva upp på. Särskilt i dessa tider när man inte kan träffas så som man gjorde förut. Jag som hade hoppats på att hålla en stor brakfest när jag i slutet på veckan fyller 50 år. Men på grund av hur det ser ut har jag valt att skjuta festen på framtiden. Men jag vet vart jag har mina vänner. De bort alldeles för långt bort och jag saknar dem. Hoppas verkligen att det lättar upp snart så vi kan träffas över en fika. Hur som helst här nedan har jag delat med mig av en dikt jag skrev när jag bodde i Storvik. Bara du … min käre vän. Bara du och ingen annan har förmågan att såra mig utan ord. Din tystnad säger mer än allt på denna jord. * Bara du och ingen annan kan få mig att känna mig så övergiven. Det är så det blir när du bara tar mig för given * Bara du och ingen annan kan få mig känna mig så fin och så vacker. Du släpper ut dina ord som om det vore bombattacker. * Bara du och ingen annan kan få mig att känna mig så innerligt glad. Fast jag vet att jag bara är en vän i en lång rad. * Bara du och ingen annan, kan få mig att känna mig så beundrad. Men dina ögon säger mer, de säger att du är förundrad. * Bara du och ingen annan har förmågan att sänka mig sen lyfta mig igen. Det är som om du inte vet vad du vill, min käre vän. - 2000 Vad jag tänkte eller kände när jag skrev den här dikten har jag ingen aning om. Ibland så dyker de